Det var en gång en mamma som hade varit på loppis. Hon kom hem med ett litet, brunt bord som alla andra i familjen tyckte var hemskt fult. Ingen kunde förstå varför hon släpat hem det, trots att det bara kostat 10:-. Sönernas åsikt var att bordet genast borde eldas upp som ved. Mamman stod på sig och behöll sitt lilla bord.

Strax därpå flyttade äldsta sonen hemifrån. Då han inte ägde något soffbord lyckades mamman övertala honom att ta det lilla bordet med sig. "Jaja, det duger i ett par dagar" tänkte sonen. Och sedan fick det lilla bordet flytta hem till honom. Åren gick och den äldsta sonen kom sig aldrig för att köpa ett nytt bord. Visst tänkte han på det varje gång han såg det lilla bordet, men något nytt köpte han inte.

Så en dag flyttade en mycket trevlig och intelligent flicka in till sonen. Han hade verkligen tur som gjorde ett sådant bra kap. Söt var flickan dessutom! Och åsikter hade hon... Hon var inte heller förtjust i det lilla, bruna bordet. Hon ville absolut ha ett i björk istället. Sonen var tyvärr envist enkelspårig och kunde inte tänka sig något annat än ett nytt soffbord i ek. Bordet var ett evigt bekymmer för det unga paret. Varje gång de gick på IKEA hoppades de att ett bord de båda tyckte om som ett mirakel skulle uppenbara sig. Men nej...

När så det lilla bordet fungerat som soffbord i 10 långa år flyttade paret till ett hus. Och kan ni tänka er! Helt plötsligt upptäckte de ett bord på Mio som de båda tyckte om! Det lilla bordet har nu blivit ersatt av ett nytt, lite större bord. Som dessutom fått sällskap av ett matchande litet lampbord. Det lilla bordet sörjer inte över att bli ersatt. Det lilla bordet vet att den snälla flickan (som nu vuxit upp till en tjusig kvinna) aldrig skulle gå med på att kasta det trogna lilla bordet. Det kommer att få stå i källaren tills historien upprepar sig och det är dags för en ny generation att flytta hemifrån... :)