En av sommarens utflykter gick till Avesta Art där konst visas i det gamla järnverket. Jag upptäckte två nya favoriter; Anders Stimmer och Helena Blomqvist. Mina foton gör dem inte alls rättvisa så besök gärna utställningen.

Stimmers tavlor av kvinnor i en sagoskog är mycket vackra och påminner mig om John Bauer. Men samtidigt väcker de obehagskänslor hos mig. Fast jag har inte helt klart för mig varför...

Blomqvists fotokonst påminner mig istället om Beatrix Potter. De föreställer allvarliga flickor vid ett vackert ödehus. Men i mina ögon är flickorna ensamma spöken med djur som enda sällskap. Även här väcks en viss obehaglig känsla hos mig. En känsla av sorg.

Trots de negativa känslorna jag fick av att titta på tavlorna hade jag svårt att slita mig ifrån dem. Nu, två månader efter besöket på utställningen, tänker jag fortfarande på dem. Om jag skulle vilja ha dem på väggen hemma? Ja, absolut! Jag tycker väl helt enkelt om att känna starkt. Lite som att njuta av att se en riktigt sorglig film.

Nu är jag nyfiken på vad du som tittar in här tycker. Skulle du hänga tavlor som väcker obehag eller sorg hemma på dina väggar?